Vi hade nästan givit upp hoppet efter att ha väntar sammanlagt över två timmar igår och en timma idag på att talltitan skulle dyka upp. Men till slut så var det dags.
Idag var den ännu modigare än förra söndagen och satt kvar en längre stund i Jans hand innan den nogsamt valde ut en jordnöt.
9 kommentarer:
Your video brings back the hours I sat as a child with my hand out with seeds for the chickadees ( this is what I call the little bird in your hand) and the great thrill when they landed on my hand and took their little treat. Spring is coming to my yard, the daffodils and hyacinths are showing their stems and there is one little snow drop in bloom. The blackbirds are returning on their migration south, had a grackle but no red wings yet and the robins have been here for quite awhile ( I have been feeding them grapes and apples which they eat so happily). Happy Spring! Pam
Helt fenomenalt, det måste vara samma lilla krabat, tror du inte? Den är betydligt tryggare med situationen än tidigare, det märks.
Det är så roligt att ni lyckas filma de här små stunderna så att vi andra också får se. Jag håller nästan andan när jag ser vingfladdret och så dyker den upp i Jans hand...
Helt fantastiskt. Jag blir alldeles andäktig av att se det hela.
Jag stod också som barn med frön i händerna och "tämjde" småfåglar ;-)
på ön där vi hade sommarställe. Vi hade entitor... men hur ser man skillnad på dem?
Pam: We love the Willow tits (Poecile montana). It is amazing to see how fearless these birds are.
Here the spring seems to be far away...a lot of snow everywhere...
Christina: ja, vi tror detsamma: det är förmodligen samma individ (eller möjligen två stycken).
Jag skall försöka filma med bättre kvalitet och använda stativ nästa gång.
Cicki: jaa, det är snudd på magiskt att ha närkontakt med dessa skogsfåglar.
Eva H-höjden: det är riktigt knivigt att skilja entitor och talltitor åt, även på nästa håll. Men i det sista filmklippet kan du höra lite av det kaxiga varningslätet - det är karakteristiskt och så låter inte entita.
Talltitan ser kritvitare ut på kinden, det svarta går oftast längre ned i nacken och huvudet ser på så sätt plattare ut.
Wow! Bra jobbat! Vilket tålamod ni måste ha.
Första gången jag besöker din blogg. Ska kika runt på fler inlägg nu. Kul att du hälsade på mej och tack för att du bekräftade att det var en grönsiska.
Gärdsmygen: välkommen till min blogg! Kika gärna runt, det finns en hel del fågelrelaterade inlägg.
Underbart att se! Jag hade också en liten sådan tuffing, trädkrypare, som kom och åt hur handen på mig.
Här : http://helenaljunggren.com/index.php?pID=306
Helena: Kul att du har en tam trädkrypare! Jag skall kika mer på din trevliga blogg framöver.
Skicka en kommentar