Getingen satt och solade sig i toppen på den torra hundäxingen när jag passerade förbi i kväll. Jag brände snabbt av en bild och flyttade mig ett steg närmare. Men då reste den genast på antennerna, började vibrera med dem, spände hotfullt ögonen i mig, böjde sig framåt och gjorde sig startklar.
Getingar är oberäkneliga, det var bara att backa tillbaka och någon bättre bild blev det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar