Bättre upp: en berguv sitter där i eken. Uven sitter och sover med bortvänt huvud.
Jag smackar lite försiktig och fågeln vänder huvudet mot mig. Jag har bara 100 mm makroobjektiv på kameran och tar snabbt några darriga exponeringar, rädd att uven skall lyfta direkt. Men den sitter kvar så jag vänder mig lugnt och går utom synhåll. Springer sen för att hämta Jan och bättre objektiv, men när vi kommer tillbaka så är uven dessvärre borta.
Detta är det ursprungliga utsnittet på bilden, ej beskuren - klicka gärna.
14 kommentarer:
Kanske det vackraste djur som finns!
Steel City Anna: mäktig!
Grattis till Berguven! Den hade jag gärna träffat också :)
Det kan vara lite retsamt att just precis då fel objektiv är påsatt, dyker det speciella ögonblicket upp!!
Må gott! /Bea
Så vacker den är. Gissar att det känns som lycka att få springa på ett sådant där motiv.
Alltid och jag menar alltid så har man fel objektiv eller så ligger kameran hemma.
Eller så hinner motivet försvinna innan man bytt objektiv.
Och har man inte kameran med så ser man tusen fantastiska motiv.
Fasiken, så många sådana bilder jag inte tagit.
Cicki: Japp, jag blev riktigt upprymd. Berguv springer man inte på varje dag i skogen precis.
Bea och Renée: jag är hyfsat nöjd ändå, bilden blev precis som jag upplevde situationen i skogen när jag kikade upp mot trädet och uven mellan löven. Om jag haft 300 på kameran kanske det ändå inte hade blivit någon användbar bild.
Ibland får man nöja sig med en sån här miljöbild.
Herreminje, vilket lyckoskott!
Berguvar "plockar" man inte varje dag precis....
Stort grattis till fin bild! Den blev så rätt den kunde bli och jag skulle vara jättenöjd om jag var i dina kläder.
Pettas: Jag är nöjd, jättenöjd. Jag har babblat om berguven halva dan idag också :-)
Oj vad häftigt med en berguv! Jag har sett dem på långt håll för länge sen men aldrig så där i skogen. Mäktigt.
Jag har nog aldrig sett en sådan, men däremot hört den! Sjukstugan hemma i Malå ligger vid foten av Tjamstanberget och när jag var liten och sov över hos mamma på sjukstugan, då hörde man berguven och hjälp, så ruggigt det lät ,-)
Bra fångat- med kameran alltså :-)
Hej!
Grattis till ett underbar möte med en av min favorit fåglar. Tyvärr så händer det alldeles för sällan att man träffar på dessa skönheter.
Ha en fin vecka!
/Ingemar
Döderök: mäktig är exakt rätt ord!
Elisabet: jo jo, när berguven hoar en mörk senvinternatt så reser sig håren på kroppen.
3rumokmedkatter: jag är toppenglad att det blev en hyfsad bild.
Kungsfiskaren: Såna här möten förgyller verkligen!
I byn där vi bor om sommaren fanns fram till för tjugo år sedan ett original som kallades Albin i Sjövik. Han lär ha livnärt sig på diversearbete och tjyvjakt. När jag var liten hade han en tam berguv i en voljär hemma i Sjövik. Det var en härlig gubbe. Det sades att han hade många barn på bygden. Ett av dem har jag mött. Han lade om taket på vår stuga. Albin bodde långt inne i viken och hade kräftvatten långt ute på sjön. Var kväll i augusti såg vi honom ro förbi med ekan fullastad av betade burar. Han dog på sin post kan man säga. Han var väldigt gammal när han trillade i vattnet efter en fisketur en höst. Jag tror han blev nedkyld och dog en kort tid därefter.
Skicka en kommentar