Jag tror att de heter sorgmyggor, men jag brukar slarvigt kalla dem för blomflugor. Yttepyttesmå far de omkring runt jorden i krukorna med chiliplantor som jag försöker att övervintra i fönsterkarmarna.
De tycks aldrig ta slut, trots att jag tagit död på flera tusen den senaste månaden!
I skålen är det vatten med en smula sirap och ättika, toppat med en droppe diskmedel för att sänka ytspänningen och på så sätt bidra till en snabbare drunkning.
7 kommentarer:
Vinäger är bra!
Fick tipset i höstas när jag fick sådana myggor också...
Pettas: hur gör du med vinägern?
Jag är också massmördare. Jag, precis som Pettas, droppar i vinäger. Nån tesked i ett halvt glas vatten. Och lite honung. Den här sista veckan har jag lockat dem med lyxig mango-balsamvinäger i brist på vanlig.
Karin (+Pettas): men antalet minskar liksom inte... Jag har fångat HUR många som helst...
Antingen måste jag nog slänga växerna eller kanske skaffa nematoder för att ta kål på myggorna.
Usch vad väldigt mycket otäckare de såg ut på en sådan här bild än när de är sådär! Jag har alltid varit förskonad. Däremot har vi silverfiskar, stora och feta. Till katternas stora glädje :)
Är det myggor som sticks? Tycker nog att somliga har snabel.
Fast det kanske ger lite sommarkänsla med ett och annat myggbett och lite "inande" runt huvudet på kvällen.
mossfolk: Duktiga katter ni har! Mina små sorgmyggor gör sig bäst utan förstoring :-)
Renée: Nix, de sticks inte alls. Men de kan surra på ett irriterande sätt runt och i öronen när man är på väg att somna...
Skicka en kommentar