Men efter en stund så blev den ena av fåglarna mer nyfiken på vad som erbjöds och rätt som det var så var den helt bekväm med att hämta ur handen! Det tog inte lång stund alls.
Förra säsongen hade vi en svartmes som var nästan besvärande framfusig och vi har saknat den så.
Är detta samma svartmes som hade glömt av hur man gör, eller är det en ny individ? Vi lär inte få veta vilket, men vi är glada att åter ha en ivrig svartmes som möter oss i skogen.
Vid ett tillfälle så stelnade svartmesen helt plötsligt till och tittade oroligt uppåt. Vi trodde att det var slutarljudet på kameran som skrämde fågeln, men när vi kikade upp i granen så fick vi se ekorren som var på väg ned mot matningsplatsen. När den fick syn på oss så vände den tvärt och svartmesen lugnade sig.
Även talltitor var på besök, men inte alls i samma antal som tidigare.
Även blåmesen har nu blivit modig.
Det var soligt idag, men det är ändå ganska svårt att få ljuset att räcka till för fotografering i skogen, fåglarna rör sig så snabbt. Jag har fått använda ISO 1600 för vissa av bilderna.
15 kommentarer:
Oj, va fint.
Jag måste ta mig ro att testa handmatning ;-)
Gunnar: Gör det! Blåmesarna kommer garanterat att frestas om du erbjuder hela jordnötter i handen.
Ja, jag slutar aldrig att fascineras över detta .., ALDRIG!
Tänk om du kunde följa med Elisabet! Jag tror inte att du skulle vilja gå därifrån sen ;-)
Hej!
God fortsättning på slutet av år 2011!
Så mysig din jul ser ut i bild!
Men.. Svartmesen är så söt och hoppas verkligen jag får till handmatningen jag med, det vore trevligt :)
Må gott! /Bea
Gott slut på år 2011 Bea och lycka till med svartmesmatningen!
Undrar just om jag inte ska försöka också....fast då blir det svårt att fota samtidigt.
Gav i alla fall bort fem fiffiga utfordringsmackapärer i julklapp. En väldigt fiffig sak som man skruvar på en pet-flaska, vänder upp och ned och hänger på lämplig plats.
God fortsättning!
God fortsättning Renée!
Klart att du ska testa att handmata; det är en väldigt speciell känsla när fåglarna sitter och väntar på oss och flyger direkt i handen.
Vi har också såna där fågelmatare till Pet-flaskor. Praktiska och lätta att hålla rena. Funkar allra bäst till hampfrö.
Helt magiska bilder! Fåglarna är alla så otroligt vackra men blåmesen ser nästan overklig ut. Jag blir alltid så glad av att titta på dina naturbilder.
Dödergök: och jag blir glad när jag kollar din blogg! Jag kikade senast i går, men kommenterade inte - fy på mig...
Vad fint ni har det i huset! Otroligt mysigt.
Modiga fåglar ni har i er trakt.
Eller är det du som är så mesig att de vågar.
...
(Obs vitsen!)
Ibland är jag roligare än jag förtjänar. ;-)
Bert: :-)
Jag tror det är en kombination av tålamod, matningsplatsens placering (skogen) och att fåglarna faktiskt lär av varandra. Endast en kvart tog det för svartmesen att bli "orädd".
Men det är de här tre arterna som vågar. Talgoxen är den i särklass mesigaste! Han spanar på hur lätt de andra fåglarna hämtar nöt på nöt på nöt, men icke att han vågar sig ned i handen (mer än vid något enstaka tillfälle); han bara sitter kvar där uppe på grenen och steppar av iver.
Jag har samma erfarenhet. Talgoxen är mesigast och svartmesen och talltitan mest försigkomna.
Men jag tycker vi ska börja tävla med varandra om den som först lyckas få en nötskrika att äta ur handen. Det lär ta mer än en kvart.
Upptäckte idag att jag blivit ofrivillig fågelmatare. Vi hade fått en samling ostar och annat gott som julpresent av L-s jobb. Där var en ost som luktade så fruktansvärt att jag inte ville ha den i kylskåpet. Jag ställde den på altanen... väl förpackad tyckte jag, i sin trä-ask. Det visade sig att skatorna lätt öppnar en ost-ask. Jag unnar dem lönen för mödan.... det är ju jul.
Karin: hi hi, jaså skatorna är såna finsmakare.
Alla kråkfåglar är intelligenta, de klarar förmodligen betydligt mer komplicerade förpackningar än en ostask ;-)
Skicka en kommentar