... jag lever.
Nu återvänder energin så sakteliga, både i naturen och för min egen del.
Trädkryparen bygger på samma ställe som vanligt, i den smala springan bakom kattuggleholken (vilken förra året beboddes av knipor).
Marigt att få bra bilder, trädkrypare hoppar jämfota blixtsnabbt längs väggen och vips så är den försvunnen in i springan bakom holken.
Klicka här >> för att se hur det såg det ut när den matade sina ungar på samma ställe förrförra året.
Låt se om och när det blir inlägg här, jag har inte känt efter riktigt om jag ska släppa taget om bloggen helt.
Om du vill följa mig på Instagram så heter jag mianf där. Lägger mest upp vardagsbilder/mobilbilder.
Njut av våren, det ska jag göra!
Denna helg är det fågelräkning "Vinterfåglar inpå knuten", läs mer HÄR.
Vi har dessvärre färre fåglar än tidigare säsonger vid vår fågelmatning i skogen, varför vet vi inte. Kanske spelar det roll att första delen av vintern var så mild, kanske vistas "våra" fåglar i något annat område just nu?
De arter vi har sett denna helg är:
talltita
entita
svartmes
blåmes
talgoxe
nötväcka
kungsfågel
trädkrypare
större hackspett
Fler än så blev det inte. Och bara ett fåtal av varje art.
För dig som vill bidra så är det inte för sent, morgondagen (måndag 27/1) ingår i räkningen!
Nu har vi åter haft en av våra favoriter på plats vid fågelmatningen i skogen: den lilla trevliga trädkryparen.
Den såg ut att kunna plocka till sig en hel del ätbart av småbitar som fallit ned på marken under t.ex. talgbollarna. Den smala näbben är inte gjord för att knäcka fröskal och nötter precis.
Här kommer en bild tagen in i glipan mellan väggen på den gamla smedjan och uggleholken som sitter där. I boet ligger trädkryparens ungar och blir matade minst en gång per 3-4 minuter. Om man tittar noga kan man skymta ett orange näbb.
Snart bör ungarna vara flygfärdiga.
"2 kullar är regeln" står det i Fåglar i Sverige av Erik Rosenberg (1953).
Låt se om det blir ytterligare en häckning på samma plats denna säsong.
Här, bakom uggleholken, bor trädkryparna. De vill ha det trångt och denna typ av boplats är vanlig för arten.
Trädkryparparet har redan ungar och både honan och hanen matade frekvent i går, en gång per 3-4 minuter.
Det är snudd på omöjligt att få någon hyfsad bild. Innan man hinner blinka så landar trädkryparen ljudlöst på den hårt solbelysta väggen några decimeter från holken och sen tar den blixtsnabbt några få jämfotasprång och är försvunnen i springan. Den har olika ställen där den kan smyga in och ut och jag har alltid kameran riktad mot fel punkt...
Här flög trädkryparen in gång på gång med bomaterial, den har nog hittat ett lagom trångt utrymme där den har tänkt att häcka.Jag gömde mig bakom ett träd för att inte störa.
Den välkamouflerade trädkryparen höll oss sällskap en stund.
