Pappas älskade Flammentanz-rosorna, som han satte för över 30 år sedan. Han var jättestolt över dem.
Mamma har berättat att varje år gick pappa och bevakade när den första rosen skulle slå ut. Då knipsade han av den och gav den till mamma.
De maffiga rosenbuskarna har varit helt överblommade de senaste veckorna, men när mamma kom hem i förrgår efter att vi varit hos pappa på sjukhuset i över en vecka så hade det helt plötsligt slagit ut en hel gren med nya blommor.
Vardagen kommer långsamt långsamt tillbaka, men den blir aldrig som förr.
