Denna helg är det fågelräkning "Vinterfåglar inpå knuten", läs mer HÄR. Vi har dessvärre färre fåglar än tidigare säsonger vid vår fågelmatning i skogen, varför vet vi inte. Kanske spelar det roll att första delen av vintern var så mild, kanske vistas "våra" fåglar i något annat område just nu? De arter vi har sett denna helg är: talltita entita svartmes blåmes talgoxe nötväcka kungsfågel trädkrypare större hackspett
Fler än så blev det inte. Och bara ett fåtal av varje art. För dig som vill bidra så är det inte för sent, morgondagen (måndag 27/1) ingår i räkningen!
Bilder från idag.
Lika magiskt som vanligt.
"Våra" fåglar finns där i skogen i år igen och flyger rakt ned i våra händer för att hämta jordnötter.
Svartmes på översta bilden och talltita längst ned.
Glupsk talltita, stjärtlös entita samt en blöt, frusen och hungrig rödhake var några av gästerna vid fågelmatningen idag.
Jan mal sönder jordnötter i en mandelkvarn, det verkar fungera bra som mat till rödhaken.
Idag var vi och fyllde på fågelmat i skogen. En ivrig kvartett väntade på oss. Uppifrån och ned: entita, svartmes, blåmes och talltita.
Det var första gången som entitan ville hämta mat i handen. Entitorna har varit småfega och suttit i träden och varnat utan att våga sig ned. Men idag var det ett sådant flöde av både svartmesar och talltitor att entitorna i ett nafs lärde sig hur det går till att få hela jordnötter ur handen.
Vi testade blixt idag eftersom ljuset i skogen inte räckte till mer än ca 1/50 sekund. Fåglarna är så snabba i rörelserna att de flesta av bilderna blev oskarpa. Jan har plåtat bild nr 1 och 4.
Jo då, fåglarna i skogen mår bra. Det är dock inte lika många talltitor som det var förra vintern och de 2-3 svartmesar som besöker matningsplatsen är kanske inte samma individer som förra året. Men tama fåglar har vi även i år!
Idag när vi kom till matningsplatsen så fanns det två svartmesar på plats. De var ganska försiktiga och inte intresserade av de nötter som vi sträckte fram mot dem. Men efter en stund så blev den ena av fåglarna mer nyfiken på vad som erbjöds och rätt som det var så var den helt bekväm med att hämta ur handen! Det tog inte lång stund alls. Förra säsongen hade vi en svartmes som var nästan besvärande framfusig och vi har saknat den så. Är detta samma svartmes som hade glömt av hur man gör, eller är det en ny individ? Vi lär inte få veta vilket, men vi är glada att åter ha en ivrig svartmes som möter oss i skogen.
Vid ett tillfälle så stelnade svartmesen helt plötsligt till och tittade oroligt uppåt. Vi trodde att det var slutarljudet på kameran som skrämde fågeln, men när vi kikade upp i granen så fick vi se ekorren som var på väg ned mot matningsplatsen. När den fick syn på oss så vände den tvärt och svartmesen lugnade sig.
Även talltitor var på besök, men inte alls i samma antal som tidigare.
Även blåmesen har nu blivit modig. Det var soligt idag, men det är ändå ganska svårt att få ljuset att räcka till för fotografering i skogen, fåglarna rör sig så snabbt. Jag har fått använda ISO 1600 för vissa av bilderna.
Vi for en sväng till skogen idag. Tittade till vår fågelmatning och fyllde på frön. En av de tama talltitorna dök upp när vi bara kommit halvvägs till matningsplatsen. Hämtade hela jordnötter och flög iväg och gömde i skogen, gång på gång.
Behållaren för frön (en PET-flaska, 1.5 liter) var redan tom, vi fyllde den full i söndags. Nu finns det både jordnötter och hampfrön på plats igen och snart är det dags även för ister och talgbollar, men vi väntar nog tills dess att det blir lite kallare.
Idag dök det upp flera talltitor som var ovana vid oss, det märktes tydligt. De ville inte hämta nötter i våra händer först, men det räckte att en av gamlingarna kom och visade hur man gör så vågade även nybörjarna flyga till handen!
Sedan blev det promenad på en knapp halvmil i storskogen. Ganska tomt på fåglar. Ett antal kungsfåglar, några andra småfåglar/mesar, en gröngöling och en ormvråk var i stort sett det enda vi såg och hörde.
Förmodligen säsongens sista kantareller.
Rödgul taggsvamp. (Vi hittade även några bleka taggsvampar).
Det har inte blivit så fina höstfärger i år och inte var jag så inspirerad idag när jag skulle plåta. Det var mulet, grått och ganska mörkt i skogen och alla bilder blev trista. I morgon hoppas jag på toppenfint väder!
Idag startade vi så smått att mata fåglarna i skogen. Vi visslade efter "våra" talltitor när vi promenerade på den lilla skogsvägen, det rör sig om några hundra meter till matningsplatsen. Efter endast några minuter så dök det upp två talltitor, varav den ena flög till handen och hämtade en nöt utan någon större tvekan. Fåglarna klarade sig mycket bra med vår stödutfodring förra säsongen (en lång vinter med snö precis hela tiden): vi hade minst 10-12 talltitor samt 1-2 svartmesar som dök upp varje gång som vi var och fyllde på frön på senvintern. Merparten av dessa fåglar hämtade nötter i våra händer. Vi har de senaste veckorna träffat på talltitor när vi promenerat i skogsområdet vid tre tillfällen och samtliga gånger har fåglarna flugit direkt till våra händer, vilket tyder på att det är samma individer som blev vana vid oss i vintras. Det ser hoppfullt ut inför vinterns matning. Vi kommer nog att tillbringa m å n g a timmar där i skogen även denna säsong. Det skall bli spännande att se hur många fåglar som dyker upp.
För nytillkomna bloggläsare som vill kolla inlägg om fågelmatningen i vintras så är det bara att klicka HÄR (och skrolla förbi lite inlägg från i somras).
Jag ber ödmjukast om ursäkt för den extremt usla skärpan, men bilden här nedan måste helt enkelt vara med.
I kväll var det dags att gå en kort sväng längs skogsvägen till den plats där vi hade fågelmatningen i vintras. Jag stannade till efter 75 meter, visslade lite och efter endast några minuter dök talltitan upp. Det rådde ingen tvekan om att det var en av de orädda fåglar som vi matat den senaste vintern - den flög direkt till min utsträckta hand och knep en jordnöt. Det kändes lika magiskt som vanligt. Det är mycket speciell känsla att ha en sån här "relation" till de vilda fåglarna i skogen. Efter att ha flugit iväg och gömt nöten så kom talltitan tillbaka ytterligare en gång. Sedan var det förmodligen dags för fågeln att söka sig en sovplats i skogen inför natten. Jag hann bara slänga upp kameran (utan att ändra några inställningar) och snabbt bränna av en bild, eftersom talltitan var så ivrig och flög rätt mot mig flera gånger för att snabbt få sin mat. För nytillkomna bloggläsare som inte känner till vad jag och Jan ägnade en hel del tid åt förra vintern så är det bara att klicka HÄR > Det ser onekligen hoppfullt även inför denna vinter, med tanke på mötet med talltitan idag. För den som undrar vad jag avser med rubriken så är det bara att klicka på bilden och se om det finns någon mer levande varelse synlig :-)
Tillägg 2011-09-04: med tanke på gårdagens avslöjande om naturfotograf Terje Hellesøs omfattande bildfusk med bl.a. lodjursbilder så vill jag understryka att min oskarpa bild på talltitan och sländan definitivt inte är nåt montage :-) Originalbilden kan uppvisas i Raw-format (och är exakt lika oskarp...) Våra tama talltitor finns på riktigt!
... att vi har glömt av våra fåglar i skogen? "Den lille" (som vi kallar svartmesen) och talltitorna har överlevt vintern fint, med viss hjälp av vår stödutfodring, och nu är det dags för dem att förbereda för häckning.
Svartmesen sitter nästan 10 meter upp i en grantopp och sjunger för fullt. När vi visslar eller ropar på honom dyker han rakt ned, utan mellanlandning, för att hämta jordnötter ur våra händer. Likt en störtbombare kommer han farandes. Från början klarade han inte av att ta en halv jordnöt i näbben, vi var tvungna att dela sönder nötterna i små bitar. Men sen hittade han snabbt rätt teknik.
Kvällsmacka på medeltidsbröd. Jag har fått brödet av min f.d. arbetskamrat Ulla, som har bakat det i sin vedugn.Smarrigt! Ulla följde med oss på en liten fågelutflykt idag. Vi hade ingen framgång vid södra Hornborgasjön. En ung havsörn flög iväg mot norr precis innan Ulla anlände och sen var det stendött den stund som vi var där. Vi fortsatte till vår fågelmatning i skogen och även där såg det oroväckande lugnt ut först. Inte en enda fågel på plats. Men sen dök de upp, talltitorna och svartmesen, och Ulla fick träffa fåglarna på nära håll.
