En pyttepytteliten fästing, knappt synlig för blotta ögat, hade bitit sig fast ovanför vänster knäveck, jag upptäckte den på kvällen då jag kommit hem.
Jag har i hela mitt liv varit förskonad från dessa ondskefulla varelser, trots att jag befinner mig mycket ute i naturen och alltid barbent då det är väder för detta. Men förra året fick fästingarna smak för min blod: 3 bett fick jag då och en av dessa monster bar på Borrelia och det blev penicillinkur för min del.
Jag trodde att fästingar inte gillade min blodgrupp, O Rh-, men så tycks det ej vara.
På onsdag skall jag ta 2:a sprutan mot TBE. Det känns som en bra investering, även om vi inte bor i ett riskområde.
Trist att man inte kan vaccinera sig även mot Borrelia.
Jag tror inte att den fästing jag hade på mig igår har smittat mig, men det gäller ändå att hålla koll i några veckor framöver så att det inte uppstår någon rodnad.
5 kommentarer:
Om man är uppvuxen i norra norrlands inland och nästan-fjälltrakter, då har man ju aldrig i sin barndom ens hört talas om fästingar.
Så jag glömmer helt bort dem nu också och travar på i vilket gräs som helst och inte kommer jag ihåg att kolla efteråt heller.
Det får nog bli en ändring på den saken, antar jag .., men i landet Halland, iaf just här, vid havet, är det ju mest klippor och inget högt gräs alls.
Kanske blir man i stället ormbiten ....
Jag åkte också på borrelia förra sommaren. Det är första gången... men fästingar är jag ju van vid som hundägare!
Usch och fy! Hur är det med Alice? Får hon många fästingar? Har du nåt underdundermedel för henne?
Kesu: Alice får en del fästingar, men hon har (vad vi vet) aldrig blivit dålig av detta. Det gäller att plocka bort dem så snart man kan. Eftersom hon har så ljus päls så är fästingarna ganska lätta att se. Mor och far har testat ett sådant där specialhalsband på henne, men vi är lite tveksamma till kemikalierna?
Vi provade ett specialhalsband en gång och det gör vi aldrig om Stackars Lelle R hade rivit och klöst sig hela natten och till slut fick han bort det. Never again! Vi kör droppar från apoteket. I hans nackskinn. Funkar hyggligt.
Skicka en kommentar