onsdag 5 augusti 2009

Ärtälskare

När jag var barn och följde med farmor till affären och handlade så köpte hon nästan alltid ett litet paket med djupfrysta ärtor till mig. Jag åt ärtorna stenhårda och frysta direkt ur förpackningen. Ofta var den lilla pappersasken tom innan vi kom tillbaka till lägenheten.
Nästan ännu bättre var det att få plocka "ärtepungar" i mormors grönsaksland i sommarstugan i Kälvene.
Nu för tiden är det i Jans odlingar som jag
äter färska ärtor - nästan hur många jag vill.
Även Alice tycker att det är gott med ärtor. Hon var på besök i Jans torp idag och lärde sig i ett nafs hur det låter när man bryter isär en ärtskida och tar fram de söta härliga pärlorna.
Det gick inte att smyga alls.

4 kommentarer:

Elisabet sa...

Här är en till som älskar ärtor, men då ska dom vara färska.

När jag var liten och vi lekte kurragömma eller tjuv och polis, då gömde jag mig ofta i tant Sylvias grönsaksland och hade man tur, och det hade man ofta, kunde man smaka några ärtskidor.

Åååååå, så smarrigt!

LindaLotta sa...

Åh goa vovven då!
Haha, så underbart med sådant sällskap :)

Christina sa...

När vi tar upp frysta ärtor snaskar Håkan och jag alltid några stycken var som godis innan vi tillagar dom :)

Vilken rar farmor du hade/har.

Oj, vilken jätteoliv bland de gröna små ärtorna på bilden :o

Mian sa...

Christina: den där svarta blanka Kalamataoliven pussade en groda (som låg i jordgubbslandet) i går, en smula hårdhänt vill jag påstå...
Hon blir väldigt ivrig - Alice - när grodorna sprätter runt överallt.