lördag 12 juni 2010

Sömnig

Kattugglornas ungar har nu lämnat holken.
Hur många det är vet vi inte, men Jan lyckades plåta en idag.


Foto: Jan Johansson

10 kommentarer:

Lisette sa...

Men Guuuu så söt! Sötast i dag. Jan är allt bra duktig.

Birgitta Höglund's Mat sa...

En sån söt, sömnig krabat. Lycka att fånga en sån på bild :)

Suzesan sa...

Nu kan jag inte låta bli att lämna en liten kommentar. Varit på väg flera gånger. Jag har läst hos dig länge.

Du har en fantastisk blogg. Ljuvlig läsning och härliga bilder. Och vilket tålamod med djur ni/du har. Jag som är "fågeltokig". Lär mig massor. Tack för det.

Jag blev så sentimental för jag har haft en alldeles egen sån där lite söting. Kattuggleunge som jag som barn dumt nog trodde var övergiven och hade ramlat ur boet. Tänk om morKattuggla hade sett när jag tog hennes barn. Ojoj. Då hade jag inte fått det lätt.
Men sen så födde jag upp den själv. Den var nästan vuxen och började att lära sig att flyga då och ..ja jag reste bort några dagar och resten är en annan historia*suckar*.

Så söt den är din kattuggla.

Kram
/Susanne

mossfolk sa...

Det är så himla roligt att få komma in här och se alla fantastiska fågelbilder!

Mian sa...

Alla: Tack! - mest från Jan, som tagit den fina bilden.

Suzesan: vad kul att du gillar bloggen. Trist att det inte gick bra med din kattuggla, dessvärre brukar man sällan lyckas att ta hand om övergivna eller skadade fåglar (och andra djur). Man bör (läs måste) istället lämna skadade dem till någon "fågeljour" för att få proffshjälp.
Nu skall jag surfa runt lite på din blogg.

Suzesan sa...

Jo det var så här. Jag hade nog kanske lyckats om de nära och kära som passade den.. hade tyckt om den lite mera. De dagarna jag var borta. Det kom fram en "lögn" om hur den passerade över till den "andra sidan". Jo jag vet man ska lämna in dem. Jag var tio år och det är nu fyrtio år sen.Vi var såna vänner jag och lillugglan.

Men denna var ju inte övergiven jag snodde den kan man säg rätt och slätt.Lite som kidnappning. Okunnig barnunge.

Kram
/Susanne

Mian sa...

Susanne: aha, bara 10 år.
Vi har försökt att ta hand om skadade småfåglar många gånger genom åren, särskilt när jag var barn. Nästan aldrig har vi lyckats. Pappa har grävt många små fågelgravar. Många tårar har fällts.

Elisabet sa...

Ur-söt, är den .-))

Anonym sa...

Är du säker på att det inte är du som har fått ett stick eller virkåterfall? Jag tycker att han ser lite hemstickad ut.

Mian sa...

Elisabet: som en liten trött trollunge :)

Anonym: he he, ja lite smygstickad ser den ut att vara.