söndag 3 oktober 2010

Barndomsminne

När jag var barn och följde med farmor till affären och handlade så fick jag ofta ett litet paket frysta ärtor. Jag valde ärtor före att köpa godis. Ärtorna åt jag som dom var, djupfrysta och direkt från den lilla pappförpackningen. Jag kommer precis ihåg hur det kändes att ivrigt sprätta bort den lilla pappflärpen på asken.
Sommarens ärtsäsong är sedan länge förbi i Jans torp och det är dags för frysvaror.

Att äta djupfrysta ärtor har inte vuxit bort, jag blundar och knaprar nostalgisk under tiden maten puttrar i grytan.

9 kommentarer:

Mia sa...

Så klart! De är ju gröna. :-)

Mian sa...

Mia: :)

Elisabet sa...

Haha ..., det var kanske där det hela grundlades ., passionen för den gröna färgen ..?

Mian sa...

Elisabet: Kan det vara så alltså??
(vid det här laget är nog mitt begär efter grönt att betrakta som perversion snarare än passion...)

Ulrika sa...

Så gjorde även jag, hos mormor. Och min äldsta son fick alltid frysta ärtor i väntan på maten, när han var liten. :-)
Yngste sonen tittade bara på dem och så ryyyste han. :-D Samma med bär.

Mian sa...

Ulrika: det känns skönt att jag inte är ensam om detta :)

Cicki sa...

Jag hade en arbetskompis som var likadan, alltså gillade gröna ärtor frysta direkt ur paketet.....:-)

Christina sa...

Håkan och jag äter frysta ärtor ikapp, medan vi lagar mat. Sååå gott :)

BarbroLi sa...

Grönt! Det härligaste som finns! Vilken bild! Tack!