I vintras matade jag talltitorna direkt ur handen flera gånger även ute i barrskogen (några hundra meter från torpet) och därför blev jag inte särskilt förvånad idag när fåglarna mötte upp oss på detta sätt.
Vi ringde även på mamma L. för att hon skulle få uppleva magin. Jag passade på att filma henne, kika här nedan.
Jag har inte något program som klarar att redigera formatet på klippet (från min mobil) så att jag kan korta det, men den lilla filmen speglar ganska väl hur det känns: först en liten stunds ivrig väntan, sedan ett snabbt besök av den lilla fågeln i handen. En härlig känsla, man blir glad som ett barn på julafton.
Jan hävdar dock att man inte skall ha vantar på sig, det är mysigare känsla utan :)
* Vågar jag berätta att talltitan vid ett tillfälle även landade på mitt huvud och satt stilla 3-4 sekunder?
* Vågar jag även berätta att jag (när vi var i Jans torp idag) bockade av art nr fyra (entita) och fem (nötväcka) i kategorin: "fåglar som frivilligt landat i min hand"?
Jepp - det vågar jag :) tama talltitor
Uppdatering söndag 2010-10-31.
Titorna flyger iväg och gömmer nästan alla nötter som dom hämtar och äter sällan något i närheten av fågelmatningsstället.
Jan lyckades igår hitta ett av gömställena och idag hade jag med mig min vanliga kamera och passade på att ta en bild.
Klicka på bilderna så kan du skymta nöten som sitter inkilad i trädstammen.
17 kommentarer:
Jäsiken va häftigt..!
Gunnar tog orden ur munnen på mig, jaaa jäklar så häftigt!
Vilken härlig liten film! Och så lika ni är. Samma varma leende!
Oj va' häftigt, och man ser på Lisette vilket underbart ögonblick det var :-)
Fladder fladder - bara ljudet!
Lisettes ögon säger allt! Fin film.
Åh, vad häftigt. Vilken känsla!
Och oj vad ni är lika!!!
Alla: mamma Lisettes ansiktsuttryck speglar exakt känslan som infinner sig.
Kolla även detta klipp som är från ett fågelmatningsställe i Norrland någonstans. Jag hittade klippet i samband med att jag la upp mina egna talltiteklipp på Youtube.
(Högerklicka på "klipp" och välj öppna i nytt fönster.)
Efter att ha tittat på klippet du rekommenderade förväntar jag mig att nästa matningsscen blir en där du har jordnöten i munnen. Kan "han" kan du! Lycka till!
Warde ljus: Lugn, det kommer! Vi är ju bara på vecka 1 än så länge. Jag är fullt nöjd med att titan mellanlandade på min huvud igår :)
Vi var och fyllde på jordnötter och hampfrön idag och talltitorna var lika ivriga som igår.
I vinter kanske det kommer att se ut som i den där Hacke Hackspett-filmen på julafton, sekvensen när familjen kolibri visar upp sig.
Om man får önska en favorit i repris, så blir det inte fågelmatning utan "en dag på jobbet" - om det nu är möjligt i ett hårt kontrollerat verk.
Ward: Det tål att tänka på. Misstänker dessvärre att underhållningsvärdet inte står i samma klass som tidigare...
Jag känner igen känslan. Har upplevt den många gånger själv. Man känner att fågeln har förtroende för en.
Det är häftigt.
Igår, när jag kom ut till stugan och skulle fylla på en av automaterna, hörde jag att det satt en tita uppe i det trädet där automaten hänger. Jag hann precis fylla på, och när jag krokade upp automaten kom en tita med ett glatt kvitter och tog ett solrosfrö, innan jag ens hade släppt taget.
Bert: precis så är det. Titorna är trygga och tittar en gärna i ögonen några sekunder innan de plockar till sig jordnöten.
Initiativet måste komma från fågeln; det går inte att tvinga sig på den.
Talltitorna är mycket speciella i sitt beteende, väldigt orädda. Jag kan tänka mig att tofsmes och svartmes har liknande beteende, men dessa arter finns inte i skogen där vi matar.
Talgoxarna är däremot riktiga fegisar vid matplatsen. Även nötväckan är vaksam och sitter gärna och tjattrar irriterat om man inte håller sig på avstånd så att den i lugn och ro kan plocka till sig maten.
Jepp - Svartmesen har jag också haft i handen.
Så intressant med uppdateringen - vilken hökblick Jan måste ha!
Vad är det för slags nötter ni matar med? Titan är ju så liten, tänkte jag.
Christina: jag pratade precis med Jan i telefonen och han sa: "jag såg att det var ytterligare en kommentar på inlägget om talltitorna"...
:-)
Japp, det stämmer: Jan är observant!
Vi matar med hela naturella jordnötter. Säljs som fågelmat alltså. Jan köper en hel säck åt gången, 25 kg.
Han måste ha ögon i nacken den mannen ;-)
Jag sitter här och rodnar lite, för det synd ju hur tydligt som helst i din header att det är jordnötter det är frågan om.
Tänk att de kan ta så pass stora saker med den lilla lilla näbben.
Wv= fuliz. Vadå - jag?
Skicka en kommentar