I frysdiskens fanns det wonton-deg och nu är det äntligen dags för mig att testa att göra någon sorts ångkokta knyten.
Jag har blivit sugen efter att ha läst Christinas alla inspirerande inlägg, men jag tänker starta med nybörjarvarianten: färdig deg.
Kanske är det denna variant >> jag bör börja med? eftersom de degplattor jag köpt verkar vara av samma sort
Jag skall läsa på lite mer på Christinas blogg innan jag testar.
I varukorgen slank det även med ett favoritgodis: ingefärskolor ...
... och även tamarindkarameller, som jag var lite nyfiken på
Det som ser ut som nån sorts korvar på förpackningen är alltså tamarindträdets frukter.
7 kommentarer:
Ohh, ingefärsgodis som är sååå gott ;)
Jaha du .., det blir intressant att följa dina kokkonster på det här området ,-)
Spännande... berätta hur det går så kanske jag också vågar pröva!
Grattis! Till affären och ingefärsgodiset. Det är min favorit. Älskar ingefära.
Gunnar: Jag älskar de där (nyttiga!?) kolorna!
Elisabet: Jag misstänkte att du skulle tycka det ;) Visst kan det bli ett uppsving jämfört med våra mysko mackor?!
Nåja, nu har jag ju inte testat ännu... Låt se om det blir ett blogginlägg.
Moster ma: jag hoppas att det skall gå så bra att jag vågar blogga om det :)
Kesu: jag hoppas verkligen att affären får kundunderlag så att de kan vara kvar. De där kolorna är snudd på beroendeframkallande!
Jag måste träna på att äta med pinnar, det förstår jag. Här i stan finns inte någon sushirestaurang och jag tränar därför aldrig på dessa alternativa bestick.
Just nu testar jag att plocka russin från köksbordet med hjälp av pinnar, det går väl så där ;)
Jan däremot är en naturbegåvning, utan att ha tränat alls!
Så roligt att det har öppnat en asiatisk affär i Falköping, jag gläds med dig.
Om du gör shumai efter mitt recept, så finhacka istället för att köra med matberedaren, det blir mycket godare tuggmotstånd och även smak på det sättet.
Jag har helt frångått att använda matberedaren när det gäller dumplingfyllningar. Finhacka är det som gäller ;-)
Det där med pinnar lär man sig efter ett tag, men faktum är att de flesta i Japan åt sushi med fingrarna när jag var där. Varken pinnar eller andra bestick alltså...
Christina: då blir det finhackning!
Det skall bli jättekul att prova. Testar nog redan (på lördag eller) söndag. Färsen ligger och väntar i kylskåpet.
Skicka en kommentar