Jag (som har grymt bra hörsel) hörde idag ett svagt pipande som var svårt att lokalisera och rätt som det var så såg vi bofinkungen sitta mitt i den stekheta solen på gräsmattan. Precis där vi brukar röra oss - den levde verkligen farligt.
Den såg inte speciellt flygfärdig ut, kunde bara småflaxa och hoppa lite.
Var boet finns det vete tusan - vi ser sällan bofinkar i torpträdgården.
Ungen tiggde i alla fall frekvent och till slut fick vi se en bofinkhane som såg ut att ha koll på den lille. Ungen försvann efter en stund in i det lite högre gräset, där den matades av hanen då och då.
Huruvida den överlever eller ej lär vi inte få veta.
Plåtat med mobilen.
3 kommentarer:
Oj, så fina bilder!!
Den här årstiden är tröttsam om man har hund - alla fågelungar som ramlar ur bona och allt vaktande som det innebär.
Jag brukar gnugga händerna i gräs, sen tar jag och flyttar ut fågelungarna på andra sidan staketet.
Elisabet: Just denna bild är tagen med mobilen. Ungen var helt bedårande.
Christina: Jag tycker att det är jättejobbigt när man träffar på skadade eller övergivna fåglar. Marigt att veta om man skall ingripa eller inte.
Skicka en kommentar