söndag 21 augusti 2011

Ett med naturen

Jan lyckades få syn på vårtbitaren, där den satt och vibrerade när den spelade.
Själv hörde jag bara det intensiva lätet. Jan och jag kompletterar varandra mycket bra avseende sinnesorganen :-)
Välkamouflerad är den.
Grööööön...


Jag var ivrig och rörde mig en smula för fort och då bytte vårtbitaren position, blängde lite och försvann sen ner i grönskan...




2 kommentarer:

Pettas sa...

Toppenbilder som vanligt!
Hade en dylik med mig in igår när jag kom från trädgården. Den hade satt sig på min axel och sedan blev det hoppa av både för den och mig innan den åter var ute:)

Mian sa...

Pettas: Den har var mer feg; den vinklade ena antennen åt mitt håll när jag närmade mig och såg ganska skeptisk ut :-)