Igår sa jag till Jan att jag ville leta efter skinnbaggar/bärfisar, det verkar finnas många spännande och vackra arter. Kanske är det lite sent på säsongen nu, men jag tänkte ändå ge bärfisarna en chans.
Jag hann dock inte spana nåt, eftersom det blev sländor för nästans hela slanten igår. Men rätt som det var så landade det en bärfis på min arm. Och sen ytterligare en.
Jag placerade en av dem på närmaste blomma, vilket var en renfana. Den verkade trivas bra där och traskade omkring och utforskade blomkorgen i flera timmar.
Visst är den näpen! Ser lite vädjande ut.
Jag har letat lite på webben och det ser ut som om den lille sötnosen är av arten Carpocoris purpureipennis, Purpurskinnbagge.
(Vanlig bärfis, Dolycoris baccarum, har randiga antenner.)
17 kommentarer:
Det ser nästan ut som om baggen tycker du är söt också!:) Visst är den gullig!
Vill du se en riktigt fin bärfis?
Titta här
Fast din far riktigt fin också. Sober och diskret.
Den du ser hos mig är en "unge", enligt Naturhistoriska riksmuséet.
" fast din var... " ska det förstås stå.
Här är en annan <a href="http://ogonblickinorr.blogspot.com/2007/05/krypssongen-brjar.html>fin</a> sort.
Pettas: Nja, det är tveksamt...
Jag blev lite småförälskad i bärfisen :-)
Bert: Japp, din var finare! En nymf alltså. Vilken art?
Finns det några bra böcker om skinnbaggar? Måste Googla...
Bert: vanliga bärfisar (bruna och gröna) springer man ju på titt som tätt, den illgröna är extra fin!
Jag skulle gärna vilja se t.ex. strimlus. Jag skall absolut lägga lite tid på att läsa på om de olika arterna. Det får kanske bli nästa vår/sommarprojekt :-)
Underbart fin! Vi hade två på köksfönstret igår. Ack, att jag hade ett bra objektiv eller åtminstone ett bra förstoringsglas!
Elisabet: det brukar funka bra med kompaktkamera på nära håll (och även mobilkamera). Man ställer om till närbildfotografering (en blomsymbol brukar det vara på Canon) för att kunna krypa riktigt nära
Stativ eller stöd av annat slag är givetvis en mycket stor fördel, men jag brukar slarva med det och det blir mest handhållet även med systemkameran.
I somras fick jag vid flera tillfällen faktiskt bättre sländbilder med mobilen än med systemkameran, vilket kändes lite småknäckande...
Testa! Det är verkligen jättekul att komma så nära insekterna.
Men det blir kanske som med möss-stickningen för min del... jag är periodare på det mesta :-)
Håller med om det där med kamera. Många av mina makrobilder är tagna med en gammal Konica-Minolta, som nu visserligen är pensionerad sedan några år. Men den dög fint. Framförallt var den med mig alltid, och det är då tillfällena uppstår. Systemkameran är dock överlägsen i ljussvaga situationer.
Såna där (vad de nu heter?) är det nog alldeles precis rätt tid att fota nu!? Jag tycker jag ser dem överallt - fast aldrig direkt, för de är ju duktiga på att smälta in i sin omgivning. :-) Men rätt som det är när man håller på att passa in en blomma i sökaren, så upptäcker man den där lilla trubbnosiga varelsen mitt i bilden - och så struntar man i blomman och fotar den istället! :-D
AnnaKK: då skall jag fortsätta att leta mer!
Verkligen underbara bilder, Mian! Och jag håller med om att bärfisarna är härliga, kanske det bästa som finns, rent av? Om bara vädret samarbetar lite är det en bra tid att leta efter dem nu när de små larverna är kläckta. Man kan hitta många komiska gäng med upptäckslystna små nymfer och stressade föräldrar. Jobbigt, jobbigt att identifiera ensamma larver, dock! Här nere är det nog fyra veckor kvar på säsongen i alla fall. Du har många härliga bilder på smaragdsländor också, jag har själv letat efter de lite ovanligare arterna, men fortfarande bara hittat den allmänna. Men de brukar vara rätt fotovilliga, så det blir rätt kul ändå... ;)
Varmt tack Pelle!
Nu är jag fast i insektsträsket :-)
Perfekt komplement till fågelskådning!
Det kan inte vara den mindre smaragdflicksländan några inlägg längre ned, eller?
Jag tyckte också att det verkade marigt att skilja den allmänna från den kraftiga, därför lämnade jag det hela lite öppet :-)
Jag tittar och tittar i boken utan att känna mig helt säker... Jag har även tankat upp några bilder på Facebook, i gruppen "Trollsländor", för att få lite hjälp där. Jag har t.ex. kört fast på nåt som ser ut som en ängstrollslända, med helt kritvita vingmärken.
Är även hyfsat säker på att jag plåtade en vassmosaikslända i går, bilder kommer.
Nästa säsong skall jag vara med från start!
Jag tjuvtittade på dina bilder på Facebook, och tycker att det ser helt rätt ut med vassmosaikslända (finns inte här nere...) och svart ängstrollslända. Mystiskt med de vita vingmärkena, de brukar ju kunna ha det när de är alldeles nya, men den på bilden ser ju äldre ut. Teckningen på sidan av kroppen med tre små gula fläcka omgärdade av svart ska vara ett så gott som säkert kännetecken. Hoppas du får respons från någon expert också!
Pelle: Hjärtligt tack för att du vill kolla på bilderna! Vi får se om någon vill kommentera bilderna på Facebook.
Den kanske är lam ,-)
Elisabet: nää, den rör på sig, hela tiden :-)
Skicka en kommentar