Mjuk säsongsövergång

Jag ber ödmjukast om ursäkt för den extremt usla skärpan, men bilden här nedan måste helt enkelt vara med.

I kväll var det dags att gå en kort sväng längs skogsvägen till den plats där vi hade fågelmatningen i vintras. Jag stannade till efter 75 meter, visslade lite och efter endast några minuter dök talltitan upp. Det rådde ingen tvekan om att det var en av de orädda fåglar som vi matat den senaste vintern - den flög direkt till min utsträckta hand och knep en jordnöt. Det kändes lika magiskt som vanligt. Det är mycket speciell känsla att ha en sån här "relation" till de vilda fåglarna i skogen.
Efter att ha flugit iväg och gömt nöten så kom talltitan tillbaka ytterligare en gång. Sedan var det förmodligen dags för fågeln att söka sig en sovplats i skogen inför natten.
Jag hann bara slänga upp kameran (utan att ändra några inställningar) och snabbt bränna av en bild, eftersom talltitan var så ivrig och flög rätt mot mig flera gånger för att snabbt få sin mat.

För nytillkomna bloggläsare som inte känner till vad jag och Jan ägnade en hel del tid åt förra vintern så är det bara att klicka HÄR >
Det ser onekligen hoppfullt även inför denna vinter, med tanke på mötet med talltitan idag.

För den som undrar vad jag avser med rubriken så är det bara att klicka på bilden och se om det finns någon mer levande varelse synlig :-)

Tillägg 2011-09-04: med tanke på gårdagens avslöjande om naturfotograf Terje Hellesøs omfattande bildfusk med bl.a. lodjursbilder så vill jag understryka att min oskarpa bild på talltitan och sländan definitivt inte är nåt montage :-)
Originalbilden kan uppvisas i Raw-format (och är exakt lika oskarp...)
Våra tama talltitor finns på riktigt!