lördag 7 november 2009

Fådda munspel

Jag kämpar på med mitt munspelande och för närvarande övar jag på En sjöman älskar havets våg och Änglamark. Jag tycker även att jag har fått ganska bra snits på Höst, av Björn Afzelius.

För någon månad sedan fick jag ett j ä t t e s t o r t munspel av min arbetskamrat Ulla.
Märket är Hohner, samma som mitt andra (nya) munspel.
20 cm långt. 2*30 hål.
Amatör som jag är så fattade jag inte vad som var fram/bak eller upp/ned när jag fick det i min hand (det är nästan helt symmetriskt) men som tur var så hade förra ägaren ritsat in små märken i metallen på ovansidan och då förstod jag i vilken ände jag skulle blåsa.
Ulla har fått munspelet av en scout en gång i tiden, men hon kommer inte riktigt ihåg vilket år det var. Gammalt ser det ut att vara alla fall.
Dessvärre är trämaterialet lite trasigt i ganska många av hålen och ett antal toner saknas därför, men det låter väldigt fylligt.
Nästan om ett dragspel tycker Jan och jag håller med.




Härom dagen hittade även mamma Lisette ett gammalt munspel i gömmorna, också av märket Hohner.
12 hål och stämt i E-dur. Nu har jag ytterligare en tonart att spela i så att det blir lite variation!

Men som Stevie Wonder eller Toots Thielemans låter det i n t e. För att närma mig ett sådant sound måste jag först skaffa ett kromatiskt munspel, det har jag förstått, men jag tror att det är ganska kört för min del...
Men kul är det att spela munspel!

Ingen i familjen kommer ihåg vem det var som spelade på det här munspelet, kanske var det min bror? Han spelade ivrigt på mungiga, det vet jag säkert, och även piano. Just vad det gäller pianospelandet kommer jag dock inte ihåg att han spelade något annat än en "småaggressiv" version av Bjällerklang.

2 kommentarer:

SqZ sa...

Så häftigt att du kan spela munspel!

Mian sa...

SqZ: nja, kan och kan - men jag gör det ändå!