En meter ut i gatan satt den lilla blåmesungen när vi kom farande med bilen sent på eftermiddagen. Jan bromsade raskt in och jag sprang ut och lyfte upp den ivrigt pipande ungen i närmaste buske. Sedan kan man inte göra mer än hålla tummarna för att fågelföräldrarna tar över omvårdnaden om den lille.
6 kommentarer:
Vìlken insats! Är det den ungen du plåtat? Mamma mes är skyldig dig och Jan en tjänst. Kanske kan hon fånga extra många mygg i sommar (om nu blåmesar äter mygg). Det lär bli ett attans stickår i år.
Dagens hjältinna!
Det var ingen dålig buske den hamnade i, för visst är den en pion?
Åh så jobbigt det är med alla fågelungar som vinglar omkring så här års. Här regnar det trastungar som jag flyttar utanför hundstaketet efter att först ha gnuggat mig med gräs ( funkar det eller är det bara en myt?).
Vilken fin bild på eran lilla blåmesunge i pionen! Vilken tur att det var just ni kom körandes...
Ja han hade tur han! Och inte har han vett att se tacksam ut, En riktigt slyngel-trulig min tycker jag.
Toppenbild!
En sån "lyckost". Räddad av er in i en knoppande pion!
Alla: Ååå så många fågelungar jag försökt att rädda genom åren. Det är dessvärre inte alltid som det går så bra. Men vi hoppas att denne lille bredkäftade pipis klarade sig i all fall.
Mycket näpen var den då den satt i pionbusken.
Skicka en kommentar