söndag 28 februari 2010

En fågel i handen

Talltitorna, som kommer och provianterar vid fågelmatningen i mitt torp, krävde bara två korta träningspass om 15 minuter innan de kände sig bekväma med att gång på gång hämta mat direkt ur handen.
Det är en mycket speciell känsla att vara så nära dessa små ivriga modiga fåglar som annars helst håller sig i barrskogen.

Erik Rosenberg skriver i sin bok "Fåglar i Sverige" (1961): "Blott sällan infinner sig talltitan vid foderbordet om vintern, det sker i så fall på platser i eller nära skogen. Talltitan tar bara ett hampfrö i taget, ej flera som entitan. Hon är mycket orädd"

Klicka på de fyra filmklippen här nedan - det går snabbt när talltitan hämtar jordnöten så det gäller att hänga med!




10 kommentarer:

Cicki sa...

Fantastiskt. Jag förstår att känslan måste nästan bli magisk.

Mian sa...

Cicki: exakt! Vi väntar redan på att det skall bli helg igen så att vi kan åka dit och locka med mer jordnötter (och kanske talg)

Elisabet sa...

Men så läckert! Två ytterligare veckor är jag kvar här i det gula huset, nu jäklar ska jag stå ute med utsträckt hand i morgon .-)

Susie i köket sa...

Grattis! Du har vunnit i tävlingen på min blogg! Maila mig din adress, så ska priset snart vara på väg! =)

Mian sa...

Elisabet: vid min fågelmatning är det bara talltitorna som är orädda. Entitan är ganska nära att våga sig fram, men fegar ur. Nötväcka, talgoxe och blåmes håller sig på rejält avstånd hela tiden. Men det är förmodligen stora individuella skillnader. Du skall absolut prova. Vi har inte så mycket fåglar vid matningen i mitt torp, varför det inte känns så farligt att står där och "störa" en stund.

Susie: Åh så roligt! Jag har mailat dig.

Christina sa...

Jag lyckas bara få liv i det sista klippet, men sen gick jag in direkt på youtube och tittade på resten. Då fick jag "Alice norpar tomat" som bonusklipp också ;)

Tänk att ni lyckas locka till er talltitan! Jan ser verkligen ut att kunna stå helt stilla, vilket måste underlätta.

Det måste vara en pirrande känsla när den lilla fågeln sätter sig i handen.

Och så ser jag att du har vunnit något - igen ;) Grattis!

Mian sa...

Christina: känslan när den lilla lätta fågeln landar i handen är snudd på berusande. Jag längtar redan till vårt nästa besök i torpet! Vi behöver inte längre stå blickstilla när talltitan kommer flygande; om den inte är nöjd så låter den så här

Mian sa...

Christina: du får kika lite på sidan jag länkat till, till höger finns lätena ;)

SqZ sa...

Otroligt gulligt! Tänk att de vågar ta jordnöten även från handen utan handske.

Mian sa...

SqZ: och idag är det dags att fresta med småbitar av späck!